Privat paketutdelning, Posten och effektivitet
En liten fundering kring privatiseringar och konkurrensutsättning.
Posten är en statlig aktör med högt förtroende (dock inte särskilt hög kundnöjdhet längre), och är därför betrodd med möjligheten att ta sig in i alla flerfamiljshus för att dela ut brev. Posten skulle kunna få samma förtroende för sin paketutdelning, men här finns ett problem. Paketutdelning är en konkurrensutsatt verksamhet utan statligt uppdrag. Det skulle inte vara görbart, eller önskvärt, att ge varenda litet privat bolag som delar ut paket tillgång till alla trappuppgångar i hela Sverige. Det skulle kunna utnyttjas av mindre seriösa (läs: olagliga) verksamheter. Därför får inte heller Postnord använda sig av den tillgång till flerbostadshus, som de faktiskt har. Eftersom det vore en orättvis konkurrensfördel.
Postens brevutdelning och postens logistik är olika verksamheter. Den ena – breven – sker på statens uppdrag och det är i den rollen som de får tillgång till alla portkoder och nycklar. Den andra – paketen – är en konkurrensutsatt verksamhet.
Om Postnord skulle utnyttja sina portkoder för paketleverans så skulle det vara orättvist mot konkurrenterna.”
…
Alla fastighetsägare måste i så fall ge Postnord tillstånd att använda koder och portnycklar till annat än post, och sedan också godkänna att Postnord lämnar ifrån sig uppgifterna till konkurrenterna.
Konkurrensfördel betyder i detta fall en risk för att Postnord skulle göra ett så mycket bättre jobb än övriga företag att konkurrenterna skulle försvinna från marknaden. Oron är alltså att Postnords paketservice skulle bli för bra. Därför kan inte Postnord använda sig av det förtroende som vi gett företagets brevutdelning. Valet som våra politiker gjort är att främja konkurrens framför effektivitet. Inte nog med att vi ska ha sjuttioelva olika aktörer (där sjuttionio har skitvillkor) som kör runt och delar ut olika paket till samma adress, ibland på samma dag. Vi låter inte Posten vara så bra som Posten hade kunnat vara, för att det skulle ge en orättvis konkurrensfördel.
Det är mycket som offrats på den missriktade marknadiseringens (eller public choice, eller nyliberalismens) altare. Däribland uppstyckningen av vårdkedjor i vårdval, vinstdrivna skolor, förskolor, HVB-hem och äldreboenden, privatiserad ambulansvård, med mera. Detta är en bara en liten detalj i sammanhanget, men ack så talande.