Den bortglömda döden
Om någon berättade för dig att över 400 människor dör årligen på grund av att politiker bestämt sig för att privata företag ska kunna göra vinst på att köra människor till sjukhus, hur hade du då reagerat? Det är nämligen vad som skett och sker i region Stockholm, där ambulansverksamheten delvis privatiserats. Över 400 människor dör i onödan varje år i Stockholm, och vi ser inga rubriker, är det inte märkligt?
När nationalekonomerna Björn Tyrefors och Daniel Knutsson fick sin forskning publicerad i en topprankad vetenskaplig tidskrift och därmed hade starka belägg för att människor dör på grund av privatiserad ambulansverksamhet, trodde jag att det skulle bli en stor nyhet. Men det blev det inte. Den glömdes bort, trots att forskarna själva skrev en debattartikel om sina fynd.1
Orsaken till överdödligheten är enligt forskarna att privata ambulansföretag har sämre arbetsvillkor. Deras anställda jobbar mer övertid, har längre arbetsdagar och mindre kompetensutveckling. Samtidigt anställer privata utförare mindre erfaren personal. De sämre arbetsvillkoren innebär också en större personalomsättning. Sämre erfarenhet, längre arbetstider med sämre möjlighet till återhämtning leder till att ambulanspersonalen fattar sämre beslut, vilket i slutändan leder till att människor dör. Men de privata ambulansföretagen kan plocka ut större vinst.
Över 400 människor dör varje år i Stockholm, för att politiker bestämt sig för att ambulansverksamhet är något privata företag ska kunna göra vinst på, snarare än en verksamhet som bör drivas i offentlig regi. Bara detta borde rendera rubriker. En människa dör dagligen i Stockholm till följd av privatiseringen av ambulansverksamheten.
Den ännu obehagligare tanken är följande: Det finns många fler och mer omfattande verksamheter där personal som tvingas arbeta under dåliga förutsättningar kan leda till att människor dör. Äldreboenden och HVB-hem är två exempel där Sverige har varit framme och privatiserat (i USA ökar dödligheten med 10 procent när vårdhem privatiseras). Och det gäller inte bara i Stockholm, utan i hela Sverige. Frågan är därför: Hur många människor dör egentligen i onödan, varje år, för att vi har valt att privatisera verksamheter som sköts bäst i egen regi av det offentliga? Och varför ställs ingen till svars?
Privatiserad vård, och i synnerhet Vårdval Stockholm, är en historia för sig, där splittrat vårdsystem, brutna vårdkedjor, färre vidareutbildade specialister, onödiga besök, parat med nedprioritering av vård för kroniskt sjuka, tillsammans med svältbudget och underbemanning gör att patientsäkerheten hotas (exempelvis på samtliga 27 akutsjukhus som granskades av IVO). I Stockholm har man visat att överbelastning på akuten lett till 25 dödsfall per år, eller 8 % högre risk för dödsfall under perioder av överbelastning. Då har man dock endast räknat på dödsfall inom 30 dagar, vilket förmodligen är en beräkning i underkant, då överbelastning även kan leda till att sjukdomar som leder till förtida död inte upptäcks i tid.
När jag hör rapporterna från vården, där till exempel hela vårdavdelningar fått stänga ned efter Covid-pandemin för att alla sjuksköterskor unisont slutat. När jag tänker på den vårdskuld vi hade arbetat upp innan Covid-pandemin och hur inget verkar göras för att förbättra situationen, blir jag orolig över vårdens framtid. Sjukhusen får inte den budget de behöver. Politikerna drar inte tillbaka vårdvalen i tillräcklig utsträckning. Det är fortfarande för mycket administration och för lite vård. Privata digitala vårdgivare får fortfarande härja fritt och ta betalt för onödig ”vård”. När jag tänker på detta undrar jag om vi inte riskerar en totalkrasch av vården. Kanske är det vad privatiseringsivrarna är ute efter? Än mer privat vård kan ersätta den kraschade offentliga och vi kan äntligen få amerikansk dödlighet i Sverige.
PS. Ni har väl läst Sjuk Vård?
I debattartikeln har de räknat dödligheten på ett annorlunda sätt. I forskningsartikeln räknas 3-årsdödlighet, vilket innebär att man räknar med både direkta och indirekta (t.ex. hjärtfel som inte upptäcks i tid och leder till förtida död) effekter av privatiserad ambulansverksamhet. I debattartikeln använder man måttet 30-dagarsdödlighet, vilket innebär att endast de direkta effekterna räknas. Detta minskar antalet döda från 420 till 130 personer per år.