Människan är en samhällsvarelse och vår frihet kan därför inte särskiljas från samhället. Frihet handlar inte i första hand om att bli lämnad ifred i sin privata sfär (även om det kan vara nog så trevligt ibland). Frihet kan nämligen inte beskrivas av en seminarieövning där vi funderar på hur det skulle fungera om vi bodde på en öde ö. Om vi bodde på en öde ö skulle vi inte behöva tänka på frihet, vi skulle ensamma omfatta hela samhället och vara fria att göra vad som faller oss in under de fysiska begränsningar som finns. Frihet måste i stället ses i relation till andra. Frihet är något vi har gemensamt. Frihet är inte att individer lämnas åt sig själva. Frihet är att ha möjlighet, eller makten, att bestämma över samhällsutvecklingen tillsammans med alla andra som utgör samhället. Frihet kräver därför att du har samma möjligheter som andra individer i samhället att påverka dess riktning. Skulle någon ha större beslutanderätt än dig blir du underställd hens beslut, vilket gör dig ofri. Ett typiskt, och tydligt, exempel skulle vara att leva i en diktatur, där diktatorn, snarare än alla samhällets medborgare, fattar de viktiga politiska besluten, vilket gör medborgarna ofria.
Det är en liknande idé som får Jesper Ahlin Marceta att skriva om frihet som politiskt inflytande:
Fria människor styrde sig själva och var därför inte underställda en godtycklig makt…
Ahlin Marceta vill lägga till en diskussion om gemenskap till sin syn på frihet och liberalism.
Den politiska gemenskap som Cicero föreställde sig uppstod när medborgarna gjorde aktiva och förnuftiga insatser för att förvalta det de har tillsammans… Gemenskap, menade Cicero, träder fram genom samhällsskötsel.
Vilket får Ahlin Marceta att argumentera för gemensam samhällsskötsel av välfärden.
Det finns redan institutioner på plats i Sverige som erbjuder möjligheter både för en stärkt samhällsskötsel och en insats för friheten: vår välfärdsstat. Låt oss börja där.
Idag har skötseln av både vård och skola i stora delar överlåtits till privata aktörer. Det betyder i sammanhanget två saker. För det första har medborgarna berövats möjligheten göra aktiva och förnuftiga insatser för att förvalta någonting de har tillsammans.
Politisk gemenskap är viktigt i ett samhälle, men eftersom frihet uppstår i samhällets gemenskap menar jag att vi inte behöver en separat teori om gemenskap för att inkludera den i frihetsbegreppet. Vad innebär då frihet om det handlar om att inte vara underställd godtycklig makt? Om frihet uppstår i samhällets gemenskap och kräver ett jämlikt deltagande för att ingen ska underställas någon annans godtycklig maktutövning, vad leder det till för slutsatser? Låt oss börja med den politiska friheten, där de flesta redan är någorlunda överens.
Hur skapar vi politisk frihet? Vi involverar alla i styret av vårt land genom att skapa ett system där varje röst väger lika. Den politiska friheten innebär att vi som kollektiv är med och fattar beslut om vår gemensamma framtid på den politiska arenan. Och besluten fattas av oss alla, som jämlikar, så att ingen blir underställd någon annans godtyckliga makt. Demokrati är helt enkelt grunden i den politiska friheten.
En annan viktig demokratitanke är den om rätten till likvärdig utbildning. Att människor, på riktigt och inte endast på pappret, har jämlik tillgång till utbildning är en förutsättning för en välfungerande demokrati och skapar därtill frihet. Frihet både för att det ger en bättre möjlighet att vara med i det politiska styret och för att det ger en möjlighet att påverka ens framtida yrke – som är en sådan stor del av våra liv.
Om vi accepterar denna beskrivning av politisk frihet, hur kan vi då samtidigt anse att ekonomisk frihet kan vara kompatibel med att några få kapitalägare fattar avgörande beslut om vår framtid, utan vårt jämlika deltagande i beslutsprocessen? Ekonomisk frihet måste, likt politisk frihet, öka ju fler som är med och påverkar besluten som fattas på den ekonomiska arenan. Om politisk frihet kräver politisk demokrati faller det sig naturligt att tänka att ekonomisk frihet kräver ekonomisk demokrati.
Innebär då en idé om frihet som ekonomisk demokrati att allt måste förstatligas och byråkratiseras? Inte alls. Gemensam planering av viktiga delar av ekonomin, via den politiska arenan, är ett sätt att skapa en ökad möjlighet att gemensamt bestämma över samhällsutvecklingen. Välfärden är redan en planerad ekonomi, men skulle både fungera bättre och öka vår frihet om vi tog tillbaka kontrollen av den från de vinstdrivna företagen (vilket jag skrivit om tidigare). Dessutom skulle det offentlig behöva ta en mer aktiv (ägande) roll i bostadspolitiken, energiförsörjningen och järnvägen, för att bara nämna tre stora och viktiga områden.
Andra sätt att gemensamt ta kontroll över ekonomin är att styra var privata investeringar ska gå, vilket är en viktig del i klimatomställningen. Att, exempelvis, styra mot mer elektrifiering av industrin (och bilflottan) kräver att staten investerar i utbyggd elproduktion (och laddstolpar). Las är ett annat exempel på en typ av ekonomisk demokratisering. Företag får inte sparka vem de vill utan behöver komma överens med arbetarna via facket. Att låta arbetare få ökat medbestämmande i viktiga investeringsbeslut och ökat inflytande över företags styre (via exempelvis styrelserepresentanter) är något som ökar den ekonomiska friheten.
Fler statliga och kommunala bolag. Tydligare styrning av finanskapitalet, exempelvis via pensionsfonderna. Ökad arbetarkontroll över storföretagen (en socialisering, men inte ett förstatligande). Konsument- och producentkooperativ. Regleringar och investeringar för att styra ekonomin. Utökad välfärdsstat. Det finns många sätt att öka vår gemensamma bestämmanderätt över ekonomin. Det vill säga - öka friheten. Det vill säga, ekonomisk demokrati. Ett sätt jag inte nämnt är civilsamhället, att vi gemensamt via föreningslivet ser till att det finns fotbollsträning för våra barn, i stället för att köpa den som en privat tjänst.
En del kommer ha läst denna text och ändå känna att ju mer ekonomin demokratiseras, desto mer ökar ofriheten. Frågan är då vad politisk frihet, demokrati, alls skulle vara bra för om den inte gick att använda till att också påverka samhällsekonomin. Vi kan ha olika åsikt om hur mycket samhällsekonomin bör styras gemensamt, men den som hävdar att gemensamt kontrollerad ekonomi alltid är ofrihet eller tvång och aldrig bör ske kanske ska fråga sig vad politisk frihet är tänkt att vara till för. En tom gest?